Om Förstaradsregistret

Förstaradsregistret är en inskanning av Visarkivet kortkatalog över folkliga visor i manuskript, skillingtryck, vissa tryckta böcker och inspelningar av dåvarande Radiotjänst (Sveriges Radio). Förstaradsregistret (med supplement) kompletterar därför Svenskt visarkivs Vis- och låtregister, men det finns även en viss överlappning av innehållet.

Nedan kan du läsa om Förstaradsregistrets historia, omfång, sökning, katalogkortens uttolkning, förkortningar, vistypologier och webbpubliceringen av Svenskt visarkivs kortkataloger.

Förstaradsregistrets historia

Svenskt visarkivs förstaradsregister, eller textbörjanregister, kan beskrivas som arkivets ryggrad. Behovet av detta register var nog den enskilt viktigaste förutsättningen bakom att Svenskt visarkiv över huvud taget grundades 1951.

Innan Visarkivet fanns var det inte lätt för forskare och utövare som var intresserade av att överblicka vilka visor som fram till sekelskiftet 1900 sjöngs och var spridda bland det så kallade folket – med detta avsågs antingen ett bredare befolkningsskikt eller landsbygdsbefolkningen. Dessa folkliga visor hade i många fall överförts genom muntlig tradition och sedan upptecknats av folkmusikinsamlare, vars manuskript är spridda på olika museer och arkiv över landet. Där fanns även en del handskrivna visböcker där utövare själva skrivit ner vistexter. Det var också vanligt att visorna publicerades i enkla vistryck, så kallade skillingtryck. Dessa tryck var ofta bristfälligt katalogiserade på arkiv och bibliotek eftersom innehållet inte ansågs vara en statusfylld diktning.

Visdiktaren och visforskaren Ulf Peder Olrog (1919–1972) diskuterar i sin licentiatavhandling i folklivsforskning 1951, Studier i folkets visor (tryckt 2011), behovet av ett övergripande "svenskt visregister". Han hade själv för sina undersökningar upprättat ett register över visor i svenska skillingtryck 1700–1830 och sedan gått vidare med planer på en gemensam katalog över samtliga källor med folkliga visor. Med hjälp av ekonomiskt och annat stöd från den visintresserade skeppsredaren Sven Salén och en samling akademiska företrädare kunde stiftelsen Svenskt Visarkiv grundas 1951. Olrog förestod arkivet till 1954 då Bengt R. Jonsson tog över ledningen.

Visarkivets primära uppgift var att fortsätta arbetet på förstaradsregistret och i mitten av 1950-talet hade man registrerat merparten av det folkliga vismaterial som då var känd och bedömdes som relevant. I flera fall hade register över samlingar som andra institutioner och forskare redan gjort kopierats och införts i registret. En renskrivning på maskin av det hand- och maskinskrivna kortregistret genomfördes 1956–1957 under ledning av Anna-Brita Hellbom med hjälp av några så kallade arkivarbetare, anställda genom arbetsmarknadspolitiska åtgärder, och ackordsavlönade skrivbiträden (SVA:s årsredogörelse för 1957). Renskriften gjordes på ett papper som rymde sex katalogkort, varav en uppsättning av dessa blad numrerades och placerades i pärmar på Visarkivet och en såldes till Uppsala universitetsbibliotek. Dessa pärmar blev snabbt den snabbaste vägen in i materialet på arkivet. Redan i redogörelsen för Visarkivets verksamhet för 1958 står att läsa: "Genom att det är så lätthanterligt och lätt att referera till har detta ex. [av förstaradsregistret] mer och mer kommit till användning i det dagliga arbetet."

Supplementen till Förstaradsregistret

Problemet med en renskrift av Svenskt visarkivs förstaradsregisters typ är att det inte är möjligt att fylla på uppgifter om andra visor. Ett nytt kortregister skapades därför som supplement till Förstaradsregistret, där motsvarande uppgifter infördes angående vissamlingar som även fortsättningsvis genomgicks av Visarkivets personal.

Från början var det inte tänkt att Svenskt visarkiv skulle ha några egna originalsamlingar utan endast vara en central register- och kopiecentral. Ganska snart inkom emellertid handskrifter i donationer och på 1960-talet inleddes en inspelningsverksamhet vid arkivet. En särskild kortkatalog över visorna i originalsamlingarna inleddes, men har inte fullföljts till slutet.

Dessa båda supplement har digitaliserats som Supplement till Förstaradsregistret – SVA handskrifter respektive Supplement till Förstaradsregistret – Övriga samlingar.

Omfång

Förstaradsregistret omfattar 89 037 kort och består av hänvisningar till en mängd handskrifter, skillingtryck och andra äldre publikationer där visor ingår, samt Radiotjänsts (numera Sveriges Radio) äldre folkmusikinspelningar. Eftersom uppteckningar av visor i handskrift i flera fall också trycktes, och förstaradsregistret tar upp båda beläggen, finns det många dubbletter. I sin artikel till 10-årsjubileet av Visarkivet uppskattar Olrog att ungefär 70 000 olika visor ingår i Förstaradsregistret (Olrog 1960).

Supplement till Förstaradsregistret – SVA handskrifter omfattar 9 253 kort och består av hänvisningar till visor i 73 tidiga accessioner i Svenskt visarkivs handskriftsamlingar. Det är alltså endast en bråkdel av det totala antalet visor i SVA:s handskriftssamlingar som finns särregistrerade på korten. De samlingar som ingår här anges i Källor till Supplement till Förstaradsregistret – SVA handskrifter.

Den tveklöst största accessionen i detta supplement är SVA 275, som innehåller material från Radiotjänst (nuvarande Sveriges Radios) stora folkviseinsamlingstävling 1947–1949. Enbart denna samling består av omkring 13 000 visor. Det totala antalet kort i detta supplement är ju mindre än antalet visor enbart i denna samling, men det beror på att när samma visa fanns i flera manuskript i SVA 275 så har förekomsterna förts samman på ett katalogkort. I Förstaradsregistret är hänvisningen till denna samling "Ra".

Supplement till Förstaradsregistret – Övriga samlingar omfattar 12 808 kort och är fortsättningen på registerarbetet. Här ingår vissamlingar i manuskript, som inte hade hunnits gås igenom innan Förstaradsregistret renskrevs, såväl som en mängd äldre och nyare tryck. De samlingar som ingår i detta supplement anges i Källor till Supplement till Förstaradsregistret – Övriga samlingar. Det mesta av det tryckta materialet har senare datakatalogiserats och ingår i Svenskt visarkivs Vis- och låtregister.

Sökning

Den fysiska kortkatalogen över Förstaradsregistret är ordnad alfabetiskt och har även skannats i den ordningen. Vid skanningen av korten har de även OCR-lästs (OCR: Optical Character Recognition) vilket innebär att texten på korten har tolkats av en dator. Tolkningen blir inte perfekt och fungerar inte på de handskrivna anteckningarna, men finessen är att man vid en sökning fritextsöker i all information på alla läsbara kort. Därför kan man få fler träffar, både relevanta och irrelevanta, än man skulle ha fått vid en sökning på samma uppslagsord i den fysiska kortkatalogen. Om man vill begränsa sin sökning till textbörjan kan det vara bättre att bläddra i alfabetisk ordning med hjälp av indexsidan. Det är också möjligt att bläddra fram och tillbaka kort för kort, eller hoppa framåt och bakåt i steg om 10, 100, 1 000 och 10 000 kort. Från varje enskilt kort kan man också gå till motsvarande bokstav i supplementen eller Förstaradsregistret.

Uttolkning av kortkatalogen

» Tillbaka

Korten i Förstaradsregistret hänvisar till originalkällan som visan finns i (manuskript, tryck eller inspelning), samt i vissa fall till uppgifter i andra register. Det innebär att det i många fall inte framgår av kortet ifall visan finns i Svenskt visarkivs omfattande kopiesamlingar eller bibliotek. Det är därför en god idé att kontakta Visarkivet om man är intresserad av ett material som man hittat i Förstarads- eller Ämnesregistren, eftersom arkivet har en utbyggd serviceverksamhet där det enkelt och relativt snabbt går att ta fram material och kopior (om upphovsrätten så medger): visarkivet@musikverket.se eller 08‑519 554 88.

Svenskt visarkivs Förstaradsregister är, i likhet med arkivets övriga kataloger, i första hand avsett för det interna arbetet. Som en följd av detta är korten fyllda av förkortningar som inte alltid är helt lätta att lista ut för den oinvigde – en nyckel till dessa följer efter exempelkorten.

Exempel 1

Högst upp på kortet står visans textbörjan, i detta fall de två första versraderna: "Katten och killingen de slogos båda om vällingen / katten slog killingen så att han föll i vällingen".
Längst ner på kortet står den publikation eller institution (arkiv, museum, bibliotek etcetera) som visan återfinns i. I det här fallet står det "LEFFLER SMÅVISOR ÅNGERMANL.", vilket är en förkortning som ska utläsas som K. P. Lefflers artikel "Småvisor i Ångermanland", tryckt i fjärde bandet av tidskriften Rig 1921.
I mitten av kortet finns närmare uppgifter om visan. Här står det på vilken sida som visan återfinns i artikeln ("s. 103"), att uppteckningen omfattar en strof text ("1 str.") och att det också finns en melodihänvisning i anslutning till texten ("Mel."). I det här fallet finns det också en handskriven typbeteckning ("Nordl 38"), vilket innebär att visan av Visarkivets medarbetare bedömts vara en visa av samma typ som de visor som utgavs som nummer 38 i Johan Nordlanders samling Svenska barnvisor och barnrim, tryckt första gången 1886 – se nedan om Svenskt visarkivs vistypologier.

I fältet under det inskannade kortet, "Text (OCR)", framgår hur programmet har tolkat texten på kortet. Ifall du har gjort en fritextsökning kommer ordet eller den del av ordet du sökt efter vara gulmarkerat.

Exempel 2

Högst upp på kortet står visans textbörjan och längst ner på kortet var visan finns, i det här fallet "MUS.AK.FOLKMEL.". Detta ska utläsas som resultatet av Kungl. Musikaliska Akademiens upprop om folkviseinsamling, undertecknat 1877, som är handskrift nummer 254 i Musik- och teaterbiblioteket i Stockholm (se nyckel nedan). I mitten av kortet står först visans titel i manuskriptet ("Herr Peder") – att det är en titel visas genom understrykning av texten. Därefter kommer informationen om att visan finns på sidorna 100–102 i manuskriptet, att det finns melodi i notskrift ("mel.not"), att texten omfattar tolv strofer, att visan möjligtvis är insamlad i Dalarna och att visan är numrerad som nummer sex i sin samling. Det framgår också att närmare kommentarer om visan av Emil Öberg, som är upptecknaren, finns på sidan 88 i manuskriptet. Även här finns en typbeteckning av visan "DgF 376", vilket hänvisar till detta nummer i den stora danska utgåvan av medeltida ballader, Danmarks gamle Folkeviser.

Detta kort illustrerar problemen med den ofrånkomliga tidsbundenheten som Förstaradsregistret har, i likhet med andra motsvarande kataloger. Kungl. Musikaliska Akademien har inte kvar sitt bibliotek och handskriftssamlingar, vilka nu ingår i Musik- och teaterbibliotekets samlingar. De svenska medeltida balladerna typbetecknas inte längre med hjälp av DgF-nummer utan istället med utgångspunkt i en nordisk balladregistant, Types of the Scandinavian Medieval Ballad (1978), i detta fall som TSB D 361, och i ett svenskt sammanhang som SMB 164, utifrån Visarkivets stora utgåva Sveriges medeltida ballader (1983–2001).

Nyckel till förkortningarna av källor och typologier

» Tillbaka

(Förkortningarna av källor omfattar endast material i arkiv, museer och bibliotek, och är sannolikt inte fullständig även inom detta område. Kontakta Svenskt visarkiv vid frågor.)

AFZ. MS KB = Arvid Aug. Afzelius vismanuskript, i Kungl. biblioteket, Stockholm, Vs 126.
ARW. MS KB = Vs 2, Handskrifterna till Arwidssons Svenska Fornsånger, i Kungl. biblioteket, Stockholm

BLIXT SVA Kop = Otto Blixts samling, kopia i Svenskt visarkiv, Stockholm.
BORGSTRÖM MS KVHAA = L. Borgströms uppteckningar af Folkvisor, i Kungl. vitterhets-, historie- och antikvitetsakademiens arkiv, i Riksantikvarieämbetets arkiv, Stockholm.

CRONEBORG MS MUS. HIST. MUS= Croneborgs samling i Musikhistoriska museet, numera i Svenskt visarkiv.

D = Nils Denckers sångleksregistrant, utgiven av Dencker som Svenskt Visarkivs sångleksregistrant. En kortfattad redogörelse (Meddelanden från Svenskt visarkiv 3, 1955)
DALA FORNSAL = Div. samlingar i Dala fornsal, numera i Dalarnas museum, Falun.
DgF = Registrant för medeltida ballader, baserad på Danmarks gamle Folkeviser (1853–1976)
DRAKE MS KB (LEKAR) = Erik Drakes melodiarrangemang till Arwidssons Svenska Fornsånger Kungl. Biblioteket, Stockholm
DYBECK MS (FOLKLORE)/(KVHAA) = Richard Dybecks manuskriptsamlingar "Folklore" i Kungl. vitterhets-, historie- och antikvitetsakademiens arkiv, i Riksantikvarieämbetets arkiv, Stockholm.

Ekl = Efterklangsvisor, balladens efterklang, det vill säga äldre visor från 1500–1600-talet som inte är balladform. Registrant övertagen från Dansk folkemindesamling.
ERIK OLSSON MUS. HIST. MUS= Erik Olssons samling Musikhistoriska museet/ Musikmuseet, numera i Svenskt visarkiv, Stockholm.

FOLKLIVSARKIVET LUND = Div. samlingar i Lunds universitets folklivsarkiv, Lund.

GÖT. FÖRB. KVHAA = Folkminnen samlade i Götiska förbundet, i Kungl. vitterhets-, historie- och antikvitetsakademiens arkiv, i Riksantikvarieämbetets arkiv, Stockholm

H-FORS SKILLTR. KAT = Skillingtryckssamlingen, Helsingfors universitets bibliotek.
HA = Hammarstedtska arkivet, Nordiska museet, Stockholm.
HARBE MS SVA Kop= David Harbes samling, kopia i Svenskt visarkiv, Stockholm
HULTIN MS KVHAA = M. H. Hultin, Samling av folkdiktning och folksed från Småland, i Kungl. vitterhets-, historie- och antikvitetsakademiens arkiv, i Riksantikvarieämbetets arkiv, Stockholm. Kopia i Svenskt visarkiv.
HYLTEN-CAVALLUS-STEPHENS KB = G. O. Hyltén-Cavallius och G. Stephens vissamling, Kungl. biblioteket, Stockholm, Vs 3.

IFGH = Div. samlingar från Institutet för folkminnesforskning vid Göteborgs högskola (universitet), numera i Dialekt-, ortnamns- och folkminnesarkivet i Göteborg (DAG).
IFGH LIUNGMANS SAML. = W. Liungmans samling, Institutet för folkminnesforskning vid Göteborgs högskola (universitet), numera i Dialekt-, ortnamns- och folkminnesarkivet i Göteborg (DAG).
IOD= Div. samlingar Institutet för ortsnamn- och dialektforskning vid Göteborgs högskola (universitet), numera i Dialekt-, ortnamns- och folkminnesarkivet i Göteborg (DAG).

KB SKILLINGTRYCK= KB:s skillingtryckssamling Kungl. biblioteket, Stockholm. Signumsystemet baserar sig delvis på ämnen som visorna behandlar, delvis på antal visor och huruvida tryckår förekommer eller ej. Den ojämförligt största kategorin är signum E, "2 och flera visor med tryckår", vilket i praktiken innebär skillingtryck med blandat visinnehåll.

LAL = Div. samlingar, Landsmålsarkivet, Lund
LANDSMÅLSARKIVET I LUND = Div. samlingar i Landsmålsarkivet, Lund
LASENIUS VISBOK FINLAND KOPIA SVA = J. Lasenius visbok, Institutet för nordisk etnologi vid Åbo akademi, Åbo. Kopia finns i Svenskt visarkiv, Stockholm.
LEVI JOHANSSON ULMA = Levi Johanssons samling, Landsmåls- och folkminnesarkivet Uppsala, numera Institutet för språk och folkminnen, Uppsala.
LIUNGMANS SAML.= W. Liungmans samling, Institutet för folkminnesforskning vid Göteborgs högskola (universitet), numera i Dialekt-, ortnamns- och folkminnesarkivet i Göteborg (DAG).
LUB SKILLTR = Skillingtryckssamlingar Lunds universitetsbibliotek, Lund
LUB SKILL.= Skillingtryckssamlingar Lunds universitetsbibliotek, Lund
LUF = Div. samlingar i Lunds universitets folklivsarkiv, Lund

MOBERG EXCERPT = Carl-Allan Mobergs excerptsamling. Finns sannolikt i Mobergs arkiv i Uppsala universitetsbibliotek.
MOLIN ÖREBRO = P. A. Molin, Waggvisor och folklekar, Varbergs museum, Varberg, kopia finns på Svenskt visarkiv, Stockholm
MUS. AK. FOLKMEL.= Samling av folkmelodier, handskrift 254 i Musikaliska akademiens bibliotek, numera i Musik- och teaterbiblioteket, Stockholm.
MUS. HIST. MUS. LEFFLER-RESELE = K. P. Lefflers samling Musikhistoriska museet, numera i Svenskt visarkiv, Stockholm
MUS. HIST. MUS. ENNINGER = John Enningers samling Musikhistoriska museet, Stockholm, numera i Svenskt visarkiv.

N. ANDERSSON, MUS. HIST. MUS. = Nils Anderssons samling Musikhistoriska museet/ Musikmuseet, Stockholm, numera i Svenskt visarkiv.
NORD. MUS. = Div. samlingar i Nordiska museet, Stockholm.
Nordl = Registrant över småvisor, vallvisor och barnvisor baserad på Johan Nordlanders bok Svenska barnramsor och barnrim (1886).

OLAUS OLSSON = Olaus Olssons samling, Västsvenska folkminnesföreningens arkiv, Göteborg, numera i Dialekt-, ortnamns- och folkminnesarkivet i Göteborg (DAG).

RA = Div. samlingar och inspelningar från Radiotjänst/Sveriges radio, numera i original eller kopia i Svenskt visarkiv, Stockholm.
RA INSP.= Div. inspelningar från Radiotjänst/Sveriges radio, numera i kopia i Svenskt visarkiv, Stockholm.
REG. T. JOH. ALFR. LINDBÄCK = J. A. Lindbäcks vissamling, Svenskt visarkiv, Stockholm

Sa = Världsliga visor före 1700 (hänvisar till Bengt R. Jonssons lic.avhandling Äldre svensk visdiktning och vistradition (1958). Manuskriptet finns i Svenskt visarkiv).
Skv. = Skämtviseregistrant övertagen från Dansk folkemindesamling
Sv = Andliga visor före 1700 (hänvisar till Bengt R. Jonssons lic.avhandling Äldre svensk visdiktning och vistradition (1958). Manuskriptet finns i Svenskt visarkiv).
Svas = Svenskt visarkivs skillingtrycksregistrant. Upprättad av Ulf Peder Olrog och tar upp visor som tryckts i skillingtryck tre gånger eller mer.
SÖDLING = C. E. Södlings samling Musikhistoriska museet, Stockholm, numera i Svenskt visarkiv.

ULMA= Div. samlingar Landsmåls- och folkminnesarkivet, Uppsala, numera Institutet för språk och folkminnen.
UUB CEDERSTRÖM MS = E. Cederström, Sånger från Upland, Uppsala universitetsbibliotek, Uppsala
UUB SKILLINGTRYCK = UUB:s skillingtryckssamling, Uppsala universitetsbibliotek, Uppsala
UUB Z. P. S. = C. Zetterströms skillingtryckssamling, Poetiska samlingar, Uppsala universitetsbibliotek, Uppsala
UUB Z. U. h = C. Zetterströms skillingtryckssamling, Utvalda historier, Uppsala universitetsbibliotek, Uppsala

VARBERGS MUSEUM = Div. samlingar, bl. a. av Aug. Bondeson, Varbergs museum, Varberg.
VFF = Div. samlingar i Västsvenska folkminnesföreningens arkiv, Göteborg, numera i Dialekt-, ortnamns- och folkminnesarkivet i Göteborg (DAG).

W = L. Chr. Wiedesvissamling, Kungl. vitterhets-, historie- och antikvitetsakademiens arkiv, i Riksantikvarieämbetets arkiv, Stockholm.
WIEDE MS = L. Chr. Wiedesvissamling, Kungl. vitterhets-, historie- och antikvitetsakademiens arkiv, i Riksantikvarieämbetets arkiv, Stockholm.

ÅBO BRANDTS VISBOK = O. Brandts visbok, Institutet för nordisk etnologi vid Åbo akademi, Åbo
ÅBO I. N. E.= Div. samlingar Institutet för nordisk etnologi vid Åbo akademi, Åbo.
ÅBO RANCKEN MS = J. O. I. Ranckens samlingar, Institutet för nordisk etnologi vid Åbo akademi, Åbo
ÅBO SJÖBERGS SAML = O. R. Sjöbergs samling, Institutet för nordisk etnologi vid Åbo akademi, Åbo
ÅBO S. L. S = Sv. Litteratursällskapets i Finland samlingar /Deposition av Sv. Litteratursåll., Helsingfors Institutet för nordisk etnologi vid Åbo akademi, Åbo.
ÅBO SVENSSONS SAML.= A. P. Svenssons visböcker, Institutet för nordisk etnologi vid Åbo akademi, Åbo.

Vistypologier

Folkliga visor som överförts i muntlig tradition förändras som regel över tiden i texten såväl som melodin. Som en följd av förändringen blir det olika visor, samtidigt som det ofta är tydligt att visorna hör ihop, att de är av samma ursprung – varianter av samma vistyp. I förstaradsregistret framgår detta av att flera belägg på visor med samma eller snarlika textbörjan följer på varandra. För att kunna överblicka dessa varianter av samma visa – oavsett hur visorna börjar – har Svenskt visarkiv sedan 1950-talet använt en mängd typologier över olika slags visor. Dessa typologier täcker inte på långa vägar samtliga typer av visor som finns förtecknade och inspelade, utan gäller i första hand de vistyper som ansågs äldre och därmed mer vetenskapligt intressanta enligt tidens syn för den visforskning som var aktuell vid mitten av 1950-talet.

Indelningarna av vismaterialet i typer har alltså inte skett utifrån något "naturligt system" utan avspeglar de forskningsintressen som var aktuella under Svenskt visarkivs första verksamhetstid. Som framgår nedan rörde det sig i de flesta fall inte om några helt interna visarkivstypologier utan man anslöt sig i stor utsträckning till registranter som redan användes på annat håll, företrädesvis i Danmark som var ett föregångsland.

Typologiseringarna anges med förkortningar och är handskrivna eller understrukna (om det rör sig om en maskinskriven typbeteckning). Denna typologiska genomgång av det renskrivna förstaradsregistret genomfördes av Bengt R Jonsson, arkivets föreståndare, och Ulf Peder Olrog, arkivets grundare och sekreterare i styrelsen, i slutet av 1950-talet. För att kunna överblicka visorna av samma typ upprättades särskilda kortregister över respektive typologi. Olrog meddelar att fram till oktober 1960 bestod dessa typregister bestod 46 603 kort, vilket alltså motsvarade drygt hälften av korten i förstaradsregistret (Olrog 1960). Med andra ord: mer än varannan visa tillhörde någon av de typer som Visarkivet var särskilt intresserade av.

För uttolkning av vilken visa som döljer sig bakom respektive nummer eller uppgifter kring omfång och innehåll i de olika typnumren, kontakta Svenskt visarkiv: visarkivet@musikverket.se eller 08‑519 554 88.

Medeltida ballader

För att typologisera visor av typen medeltida ballader utgick Visarkivet inledningsvis från den stora danska balladutgåvan Danmarks gamle Folkeviser (DgF, utgiven 1853–1976), som då fortfarande var under utgivning. Vid Dansk folkemindesamling i Köpenhamn, där arbetet med DgF bedrevs, fanns en registrant över balladerna som förutom de numrerade i utgåvan dessutom omfattade de då ännu otryckta, "DgF utr." + nummer, och ett addendum över nordiska ballader som saknade danska motsvarigheter, "DgF add" + nummer.

Typologiseringen av balladmaterialet har fortsatt, och en gemensam nordisk balladtypologi publicerades 1978, The Types of the Scandinavian Medieval Ballad (TSB). För svenskspråkigt vidkommande publicerades Svenskt visarkivs diplomatariska utgåva Sveriges medeltida ballader (SMB) mellan 1983 och 2001.

Efterklangsvisor och skämtvisor

Från Dansk folkemindesamling lånades också typologier över äldre visor med rötter i 1500- och 1600-talet, som kallades balladens eller kämpavisans efterklang samt äldre skämtvisor. Efterklangsvisor finns av två slag, andliga ("Ekl A" + nummer) och världsliga ("Ekl B" + nummer). Av de äldre skämtvisorna ("Skv" + nummer) har flera senare flyttats över till typen medeltida ballader.

Barnvisor, småvisor och vallvisor

För att typbestämma diverse barnvisor, småvisor och vallvisor utgår Svenskt viskarkiv ifrån Johan Nordlanders utgåva Svenska barnvisor ock barnrim (1886), i vilken olika varianter av samma vistyp samlats under ett nummer ("Nordl" + nummer).

Sånglekar

Folkmusikforskaren Nils Dencker hade arbetat länge med uppteckningar av sånglekar och han fick i uppdrag av Svenskt visarkiv i början av 1950-talet att utarbeta en så fullständig typologi som möjligt över sångleksmaterialet, vilken publicerades 1955. Sång- och danslekar har typologiserats med utgångspunkt från denna registrant ("D" + nummer, för danslekar "D danser" + nummer).

Visor, ofta förekommande i skillingtryck

För sin visforskning var Ulf Peder Olrog intresserad av de visor som oftast var tryckta i skillingtryck under 1700- och 1800-talen. För att överblicka dessa sammanställdes Svenskt visarkivs skillingtrycksregistrant ("Svas"). Till skillnad från de övriga registranterna som är ordnade efter nummer är Svas alfabetiskt upplagd, efter visans vanligaste textbörjan. Som regel har visor som förekom i skillingtryck fler än tre gånger inkluderats i Svas.

Webbpubliceringen

Arbetet med att överföra Förstaradsregistret och Ämnesregistret till webben har skett i flera steg och involverat många medarbetare vid Svenskt visarkiv. Den inledande skanningen av korten i Ämnesregistret och bladen i Förstaradsregistret har gjorts av Lars Lindgren. Arbetet med att dela upp de inskannade bladen i kort och att OCR-tolka dem har utformats av Torbjörn Ivarsson och till största del genomförts av Marcel Farias. Tekniskt stöd i denna del av arbetet har erhållits från David Jansson vid Statens musikverk och Ragnar Köhlin vid Musik- och teaterbiblioteket.

Webbpresentationen har tekniskt och layoutmässigt utformats av Lena Drake. Projektledning och texter till webbpresentationen har Karin Strand och Mathias Boström stått för.

Källor

Stiftelsen Svenskt visarkivs styrelseprotokoll

Danielson, Eva, Bengt R. Jonsson och Svale Solheim (red) 1978. The Types of the Scandinavian Medieval Ballad.
Dencker, Nils 1955. Svenskt Visarkivs sångleksregistrant. En kortfattad redogörelse (Meddelanden från Svenskt visarkiv 3)
Jonsson, Bengt R, Sven-Bertil Jansson och Margareta Jersild (red.) 1983–2001. Sveriges medeltida ballader.
Nordlander, Johan 1886. Svenska barnvisor ock barnrim, även utgiven i nytryck 1972.
Olrog, Ulf Peder 1960. "Svenskt visarkiv 1951–1960". I Om visor och låtar. Studier tillägnade Sven Salén den 7 nov. 1960, även omtryckt i Ulf Peder Olrogs Studier i folkets visor (2011).

Denna webbplats använder kakor/cookies.

Läs om hur Statens musikverk behandlar personuppgifter.