Ljudinspelningar som arkivmaterial

De fältinspelningar som gjordes från slutet av 1960-talet och framåt för Svenskt visarkiv har i första hand gjorts för forskningsändamål.

Det är viktigt att förstå att detta är ett arkivmaterial och som sådant komplext. Varje inspelning är unik. Varje inspelning har skapats vid ett speciellt tillfälle, vid en speciell plats, vid ett möte mellan två eller flera personer. För att en inspelning ska komma till stånd krävs ett ömsesidigt förtroende mellan de medverkande. Detta förtroende medför också ett etisk och juridiskt ansvar för inspelningen. När inspelningen inlemmas i ett offentligt arkiv är det detta som tar över ansvaret. Det finns lagar som reglerar upphovsrätten till inspelningarna, men i sammanhanget bör det framhållas att det samtidigt är fråga om ett förtroendekapital som på detta sätt överlåts till arkiv och användare.

Att inspelningarna skulle kunna mångfaldigas och göras lättåtkomliga för envar genom digitalisering och nätpublicering kunde inte anas när de gjordes. Men med dessa nya möjligheter är det glädjande att kunna presentera detta numera historiska material i originalskick (råmaterial) med de fördelar och brister som ett sådant arkivmaterial har. Välkommen till ett möte vid köksbordet eller i vardagsrumssoffan!

Märta Ramsten, dokumentatör och f.d. arkivchef vid Svenskt visarkiv.

Denna webbplats använder kakor/cookies.

Läs om hur Statens musikverk behandlar personuppgifter.