Om Skämtviseregistret
I denna inskannade kortkatalog finns omkring 200 äldre folkliga skämtvisor med varianter förtecknade, hämtade ur flertalet samlingar i Sverige och Svenskfinland. Som regel finns kopior av materialet i Svenskt visarkiv.
Registret är systematiskt ordnat efter typnummer där varje nummer samlar visor som är eller har uppfattats som varianter av en och samma skämtvisetyp. Den alltjämt kända visan om Bonden och kråkan återfinns till exempel som typnummer 11 i katalogen med omkring 150 varianter.
Registret har gjorts i Danmark och eftersom inte alla de danska skämtvisorna har svenska motsvarigheter är en del nummer vakanta. Många av skämtvisorna räknas numera som ballader och ingår därmed i Sveriges Medeltida Ballader (SMB). I katalogen hänvisas i förekommande fall till vilket SMB-nummer de fått.
Som framgår på korten finns visorna inte alltid i Svenskt visarkiv utan originalen kan finnas på andra institutioner. I många fall finns dock kopior i Visarkivet – ta kontakt med expeditionen om du är intresserad av någon variant.
Omfång
Skämtviseregistret omfattar 1904 kort.
Sökning
Den fysiska kortkatalogen är ordnad efter typnummer och har även skannats i den ordningen. Vid skanningen av korten har de även ocr-lästs (ocr: optical character recognition) vilket innebär att texten på korten har tolkats av en dator. Tolkningen blir inte perfekt och fungerar inte på de många handskrivna korten, men finessen är att man vid en sökning fritextsöker i all information på alla läsbara kort. Därför kan man få fler träffar, både relevanta och irrelevanta, än man skulle fått vid en sökning på samma uppslagsord i den fysiska kortkatalogen. Om man vill begränsa sin sökning, och samtidigt vara säker på att inte missa de handskrivna korten, kan det vara bättre att bläddra i registret i nummerordning.
Uttolkning av korten
» Tillbaka
I likhet med Svenskt visarkivs övriga kataloger är registret över skämtvisor från början avsett för det interna arbetet. Som en följd av detta är korten fyllda av förkortningar som inte alltid är helt lätta att lista ut för den oinvigde. Som framgår i exemplen nedan är t.ex. källhänvisningen i många fall stämplad på korten i förkortad och ibland kryptisk form. Detta förfarande var rationellt motiverat för gårdagens arkivarier, men kan i dag kräva viss dechiffrering. Vänd dig gärna till vår expedition för hjälp att uttyda korten.
Kortens utseende och informationsinnehåll skiljer sig något sinsemellan vilket dels beror på den mänskliga faktorn – många olika personer har arbetat med registret under åren – dels på skillnader i själva källorna. Visans förstarad, publikationen den ingår i samt nummer och/eller sidhänvisning i boken är de vanligaste upplysningarna samt kommentar om antal strofer och melodi. Längst ner på korten står källhänvisning till vilken publikation, samling, institution el. dyl. som visan finns i.
Exempel 1
Detta kort beskriver en visa i en tryckt publikation. Överst på kortet anges visans förstarad, alltså inledningen: "De klädde en brud i bröllopskrud/I kväden väl, om I kunnen" Nedanför står visans titel understruken: "Den motsträvige brudgummen". Den därpå följande angivelsen "s. 122" hänvisar till sida i den publikation som anges med versaler längst ner på kortet: "Svanfeldt visbok" (vilket syftar på Nils Svanfeldts Sång- och visbok). Vidare framgår att visan där har melodinot ("mel. not") och 7 strofer ("7 str."). Den handskrivna anteckningen Skv 19 anger att visan hör till typnummer 19.
Exempel 2
Detta kort beskriver en visa i ett manuskript. Överst står visans förstarad: "Det var allt om en söndagsmorgon,/jag skulle till kyrkan fara…" Det framgår sedan att visans proveniens är Leksand, och den handskriva anteckningen Skv 151 anger att visan tillhör typnummer 151. Därefter framgår att visan finns i Nordiska museet, som manuskript ("Mskpt") av en samling som heter "Visor VI" där den återfinns på sidan 547. Slutligen framgår Nordiska museets egen numrering av materialet (E. U. 24331).
Denna webbplats använder kakor/cookies.
Läs om hur Statens musikverk behandlar personuppgifter.