Om Gamla visboksregistret

Denna inskannade kortkatalog är ett förstaradsregister över visor i ett stort antal sångböcker av olika slag – skolsångböcker, studentsångböcker och andra typer av vistextpublikationer – från och med ca 1820. Registret är delvis gjort efter kopierade innehållsförteckningar till böcker i Kungliga biblioteket och Musik- och teaterbiblioteket, så alla källor finns alltså inte i Svenskt visarkiv.

Sångerna som förtecknas är övervägande litterära visor och man kan här finna uppgifter om kompositörer och textförfattare. Det förekommer också inslag av (arrangerade eller bearbetade) folkvisor. Som kuriosa kan nämnas att många av de handskrivna korten är skrivna av sångerskan och traditionsbäraren Svea Jansson som arbetade åt Visarkivet några år på 1960-talet.

Omfång

Gamla visboksregistret omfattar 62 289 kort.

Sökning

Den fysiska kortkatalogen är ordnad alfabetiskt och har även skannats i den ordningen. Vid skanningen av korten har de även ocr-lästs (ocr: optical character recognition) vilket innebär att texten på korten har tolkats av en dator. Tolkningen blir inte perfekt och fungerar inte på de många handskrivna korten, men finessen är att man vid en sökning fritextsöker i all information på alla läsbara kort. Därför kan man få fler träffar, både relevanta och irrelevanta, än man skulle fått vid en sökning på samma uppslagsord i den fysiska kortkatalogen. Om man vill begränsa sin sökning, och samtidig vara säker på att inte missa de handskrivna korten, kan det vara bättre att bläddra i registret i alfabetisk ordning.

Välj bokstav: A B C D E F G H I J K L M N O P Q R S T U V Y Z Å Ä Ö
Eller visa alla kort i låda: 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 30 31 32 33 34 35 36 37 38 39 40 41 42 43 44 45 46 47 48 49 50 51 52 53 54 55 56 57 58 59 60 61

Eller fritextsök från startsidan.

Uttolkning av kortkatalogen

» Tillbaka

I likhet med Svenskt visarkivs övriga kataloger är Gamla visboksregistret från början avsett för det interna arbetet. Som en följd av detta är korten fyllda av förkortningar som inte alltid är helt lätta att lista ut för den oinvigde. Som framgår i exemplen nedan är t.ex. källhänvisningen i många fall stämplad på korten i förkortad och ibland kryptisk form. Detta förfarande var rationellt motiverat för gårdagens arkivarier, men kan i dag kräva viss dechiffrering. Vänd dig gärna till vår expedition för hjälp att uttyda korten.

Kortens utseende och informationsinnehåll skiljer sig något sinsemellan vilket dels beror på den mänskliga faktorn – många olika personer har arbetat med registret under åren – dels på skillnader i själva källorna. Visans förstarad, publikationen den ingår i samt nummer och/eller sidhänvisning i boken är de vanligaste upplysningarna. I förekommande fall finns även upphovspersoner samt sångens titel, ofta inom citationstecken, ibland kommentar om antal strofer och melodi.

Exempel 1

Överst på detta kort står sångens förstarad, alltså inledningen: "Dansa, dansa, dockan min! Fröken är så fin, så fin!". Därefter, på tredje raden, framgår att detta är sång nummer 18 (N.18) i publikationen och att titeln är "Dansa, dockan min". Sången står på sidan 26 i boken.

På fjärde raden kan utläsas att texten (Tx.) är efter H.C Andersen. Till höger anges att det finns noter (mel-not) och att kompositören är Fini Henriques. Den stämplade angivelsen längst ner, "Erlanson-Körling SGB", hänvisar till publikationen vilken i detta fall uttyds Sångboken utgiven av Frans Erlanson, Felix Körling och Axel Österberg 1930.

Exempel 2

På detta kort anges kort och gott förstaraden; "Posten är kommen vaktmästare gno", samt sidhänvisningen 238. Den stämplade källhänvisningen (Saml sgst Ståhl 1850) syftar på Ivar Ståhls (alias Ludvig Theodor Öberg) publikation Wald samling af twåhundrasextio för de flesta tillfällen lämpliga swenska sångstycken, utgiven 1850.




Denna webbplats använder kakor/cookies.